Av någon anledning har jag trampat omkring med ett NLP- grundantagande, som jag lärde mig över 10 år sedan:” Du skapar det du fruktar”.
Syndabocken hittar jag hos finsk media. Den globala berg- och dalbanan, som har fortsatt sedan 2008 Lehman Brothers nedfall , har rapporterats mer än flitigt om ända sen dess. Ibland känns det nästan som vi i själva fallet skapar det vi fruktar.
Tillströmmen av dagstidningarnas digiversioner har också rubrikerna blivit mer raflande och nästan kvällstidningsaktiga. Detta till den grad att jag började själv bojkotta just digiversioner. Jag lyckades med detta ett tag men I det långa loppet blev det svårare pga mitt rörliga jobb och daglig informationsbehov.
Kanske är jag bara lite överkänslig mot media eller…?
Jag var på ett kort besök i Tyskland förra veckan och ville utnyttja tillfället för att pejla den tyska tolkningen av läget mot den jag hade fått via finsk media. Den tyska tidskriften Focus (och en härlig taxichaufför) gav möjligheten till detta genom en interessant artikel med rubric “Risiko hoch, chancen gut” (hög risk men goda chanser)
Artikeln lyfter dock fram den dalande tillväxten i Europa och Kina och konstaterar att antalet business risker är forfarande hög. Å andra sidan berättar den också om goda nyheter inom maskinindustrin tack vare amerikansk efterfrågan, rekordproduktion hos biltillverkarna BMW, Volkswagen ovh Mercedes Benz och fortsatt tilltro inom elektronikindustri, med en årlig tillväxt på över 5 %. Artikeln slutas med ett konstaterande att antalet risker har antagligen snarare ökat än minskat men övervägs ändå av högre antal nya chanser. Det tycks med andra ord går rätt bra i Tyskland, fortfarande. Min bild av läget var mer pessimistisk.
En artikel fanns nyligen på HS om läget i Storbritannien. Utan att ta ställning till Cameron eller hans ekonomiska riktlinjer tycker jag inte att det är en dålig nyhet att 7,9 % arbetslöshet i Storbritannien är lägre än EU genomsnittet. Artikeln ville dock utmana siffran redan I rubriken med frågan “Työtä, mutta kuinka tuottavaa” (arbete men hur produktivt). Det är förstås klart att det troligtvis är bättre med ett mindre antal deltidsarbetande än med ett större antal heltidsarbetande. Men vad vill man egentligen jämföra med? Är det ändå inte bättre att så många människor som möjligt kan ges något att göra, även som deltidare? Arbete har en stor mental betydelse till de flesta. Vill här faktiskt rekommendera en september- artikel på Suomen Kuvalehti om plöstlig fattigdom- arbete kan ha stor betydelse.
Jag var efter mina funderingar extra tacksam av Pekka Vennamo-intervjun på söndagens HS. Han undrade över det finska fördystrandet över allmänna läget. Han bor delvis i Andalusien, Spanien och konstaterade att problemen tycktes vara mycket mindre från det andalusiska än från det finska perspektivet. Återigen synvinklar påverkas av det man jämför med. Enligt Vennamo har ungdomsarbetslösheten alltid varit 20-30% I Andalusien. Nu bor man kanske lite längre hemma men tror ändå att allting till slut kommer att ordna sig. Människor vågar dessutom vara glada.
Det personliga resultatet av min funderingar och läsupplevelser är att jag nu i högre grad vill följa den utländska median. Ett annat grundantagande inom NLP är nämligen det att det finns flera verkligheter av situationen.