Jag berättade i oktober att jag hade blivit överförtjust i  neurovetenskapets grunder. Jag tror snarare på morötter än käpp  som motivatorer. Därför är det viktigt för mig att försäkra min morotskörd inför framtiden.

Jag deltog nyligen i en kurs på “Mindful coaching”. Jag ville få nya verktyg för att öka medvetenheten och intuitionen med kunderna och även hitta sätt att leda mitt eget sinne bättre.   Nog är jag en smula rikare nu  vad gäller kunskap, erfarenhet och reflektion.  Jag tror att även andra kommer att ha nytta av mina erfarenheter.

Det är flera definitionen på Mindfulness.  Jag bekantade mig med litteraturen efter kursen och började gilla Kabat-Zinns (2010) definition:  ”Mindfulness is typically defined as nonjudgmental attention to experiences in the present moment.”

Mindufulness-övningar  förutsätter, enligt mina lärdomar, åtta grundattityder ; tålamod, “beginner’s mind”, att kunna släppa loss, att icke bedömma, tilltro, att icke prestera, koncentration och acceptans.

Listan låter mycket enkel men är inte så lätt att uppnå i praktiken. Vi fick hemläxa under kursen att utöva mindfulness-övningar på något sätt. Det som jag planerade göra blev bara ihärdigt presterande och det som jag inte alls hade planerat var i själva verket pärlan under hela övningen.  Bara detta var en stark upplevelse i sig.

De är typiskt för mig att göra planer, to-do-listor, tidtabeller och målsättningar. Gällande 2012 gjorde en personlig plan på ett helt annat sätt i början av året.  Man skulle kunna säga att jag var mycket medveten under tillverkningsprocessen och hade inga behov att prestera.  Inget under att min personliga verksamhetsplan tycks ha blivit verklighet nästan fullt ut i år. Framgångfaktorer hittar jag I sättet jag gjorde jobbet och attityden jag hade mot slutresultatet.

Till råga på allt råkade jag nyligen läsa en familjeföretagsartikel  som delvis berörde samma sak. Artikeln manade familjeföretagade både som individer och som grupp att fundera på följande frågor:

–          vem är jag?

–          vad vill jag?

–          hur agerar jag?

Och naturligtvis som coach skulle jag vilja avsluta med en fjärde fråga:  hur vet jag att jag har lyckats?

Nu tänker jag på ett medvetet sätt låta min personliga verksamhetsplan landa framför näsan på mig, utan prestationer. När det känns att alla ingredienser finns på plats, då gör jag planen synlig på något sätt.

Låt oss göra medvetna val  i framtiden. Följ med!