Tidigare skrifter fokuserade på äkta närvaro att vara på sommaren. Jag hade återhämtat sig från influensa fast grepp. Nu ser jag fram emot att inte längre lukt och smaksinne, välkommen tillbaka. Jag gillar försvinnandet av sinnena, främst som en intressant upplevelse, eftersom det är förvånande att se hur kroppen kompenserar genom att stärka kraften i de återstående sinnena.

Vi gradvis går mot höst och mörkare kvällar. Vi reparerar liknar föregående skörd och undrar redan vad man sår nästa. Hade börjat våra kroppar, våra sinnen och vårt språk för framtiden.

Också innehöll en hel del av sommaren i din egen spegelbild. Jag tillhör uppenbarligen den mänskliga rasen, som Maggan Hägglund & amp; Doris Dahlin (i drunkna gral pentoxid Känslor) beskriver en känslig känsla. Att upprätthålla energinivåer i din kropp och själ, är det särskilt viktigt att denna ras. Annars blir ylämäistä för tung och nedgångar blir lite för mycket fart. Därför är det viktigt att vara barmhärtig mot sig själva.

Tillhör du dem som glada många saker på en gång, och sedan plötsligt att finna att kalendern är alltför igensatt? Din inre röst försöker skrika men sunt förnuft påminnelse om mobiltelefonen röst tar dig till nästa ställe.

Tommy Hellsten skriver i sin bok ”Du får vad du ger upp till” insikts på hur liv förändras kräver djup introspektion och kastar sig till osäkerhet. ”För mig mer” eller ”mer av samma” sällan ger extra tillfredsställelse om det inte är villig att ge upp något för. Ofta är det största hindret för att ändra var och en av oss själv. Utveckling och lärande kräver inte vill ändra inre och yttre förmåga att ge upp. Nåd är också förknippat med ödmjukhet mot sig själva. Tommy Hellsten säger ödmjukhet att vara en stark svaghet. När vi vågar erkänna sina begränsningar och å andra sidan att ta hand om rajoistamme visar vi ödmjukhet i oss själva och vi har styrkan bättre.